ta mig
ät mig, blotta

min strupe,
öppna min röst


skölj, bort
eftertänksamhetens ramverk och band

låt mig gå
och det fort


för det är kallt
i vidsträckta, öde vinterland

långt bort här,
från din famn


min kind i tårar röda
kalla kårar