På skaren darrar hon till, ser sig ängsligt
omkring och mitt hjärta slår hårt av oro
för att hon skall ha upptäckt mig

För sakta upp handsken över min mun
i ett försök att hindra röken från min
andedräkt att förråda min närvaro

Tiden tycks stå still för en sekund

Så fortsätter hon trampa runt i snön
efter en stund. Släpper vaksamheten
De bruna rådjursögonen slappnar av

Jag rör mig sakta framåt, steg för steg
Noga med att inte låta ljudet från mina
steg, avslöja min frammarsch

Så håller jag andan. Musklerna spänns –
gör sig redo för språnget. Explosion av
rörelse och jag är framme.





Klickar upp låset, hoppar in i bilen, startar
och kör därifrån. Hon står fortfarande förvånad
med öppen mun och blocket i handen, bligar
surt efter bilen då jag avancerar ner för gatan.


Regular – Lapplisan 1 – 0