jag ser
blå färg
klart blå färg

ser den
blå
färgen

blåklocka
blå hav
blå himmel

kupade händer

den blå färgen kan stänga oss inne
den vandrar från mörker till ljus
ytterst är
mörker

ljus
ljuset därinne kan kvävas av det blå

det är då ljuset söker öppna upp
striden sätter i

kampen

jag ser skogar
avlövade

sorgers
svartvatten

bäckens
varje
droppe

rullar sig runt

varje
sten

glänsande nu svartgröna

vindar
viner
sörjande
elegi

kvedostrida strömmar
kvedo
kom var en dröm om

jag ser dem svankryggade
med glimtande vassa tänder

människan tolkar fara
tolkar anfall
så är det ej

hela rymden andas deras sörjande

rädsla
för tvedräkten

för hårdstegen
för skövlan

för
glöm
ej

vår värme

månsilverstrimma
blåsilverdolk

skär
 rent

stjärnfolk höljer marker vita

breder täcke över i
sov helandeorden in

jag ser dem sitta vitmantlade vid eld
vakande med allt

skimrande

cirkelns krets
tvagar

glömda

fyller
liv

i vårgryning skimrar bäckens malakiter
ur hennes händer givna