vänder mitt ansikte in i snö

snövingars

lätta

rör vid

kristalljus

smälter samman med

vattnar vissnad flodbädd

huden

andas

frisk

breder ut mina bönesteg

i vindalle

hör

bortvända

tappar händer

faller

djupt

snö dalar sakta

tystvingar omsluter

jag är en snödriva

somnande

en vall runt mitt släckta

kanske

hör du

min

sång

kanske

ser du mina kinder glöda

i vaken

i våren

förenas jag med

havet