tvingaren är hennes största förstörare

är hennes förlösare

människan stod helt stilla inför sten

en upp och nedvänd trappa

varför säger du upp och nedvänd

jag är trappa

stig

in

pärlemorskimrande

havsstrand

molnansikte sluter drag

snörännilar under skarmarker

jordehänder bredes ut

trappa är jag

stig

in

opal

himlaskimrande vishet

svävar sakta

likt en fjäder vilken blåses

likt en skimrande regnbågsbubbla vilken blåses med

varsamlinjers mjuka

flyg vackra vind

sagokula vilar i händer kärleksfyllda ögon

hjärthand sveper över dimma lyfter

moln seglar

molntussar bräker

olivlunden doftar

fikon violetta

sammetsaprikoser

får lamm rinner utmed sluttningar

han ligger vakande vila

lutad till stam

flöjt ljuder

moln seglar

silverne klockor ljuder bergsvida

broar

lundar

solfjädersländer

pärlemorskimrande havsstrand

sagokula

sannljus

mina fingrar längtar så

kan ej möte stiga fram

får

detta innan mitt liv förblöder

hon vänder ansikte till instrumentmakaren

mästare lär mig

jag kan ej lära dig det du redan vet

ja jag vet

men hjälp mig synliggöra dess stämma

först måste du veta dina fingrars längtan

hon vandrade in i månsilverstrimma

trädjungfru bad henne till

jag har tappat ett av mina blad

ett av de vackraste

dess skiftningar är vägföljen

en upplevelse

upplevelseljus

mötet

mina kronögon blickar i världar

tappat

föll ur

det är märkligt

saker

allt annat letar människan efter

för att återfinna

utom

mötesskönheten

du har ej tappat

du finner

ty du söker ej

vind susar stilla silverne

månsilvrad flod andas hennes steg till sitt vara

vattenmantlad visdom ber henne stanna

lägger mantel runt hennes nattskrud

hör källan inom dig

stiga ur

hör

med

din hud

du finner

ty du söker ej

silverne stilla susar vind

långt bort vandrar hon ej

mantel vacker glasvävsskir böljar

lägg dig här i mina händer

lyssna med ditt utbredda

snöängel jordängel är du

molnseglare ler

fröjdansljus

rytm

stiger in

fyller

dansen

blodröda slöjor

andas

du finner

ty du söker ej

i gryningens tolfte strimma

vänder hon ansikte till instrumentmakare

ur himmelshänder

skimrar turkos till grönt

i nordan sitter en kvinna

andas tonande längtan i flöjt av jade