Jag bor i mitt röda hus
på natten, mellan träden
kan man se det skymta i den

glittrande verkligheten

från min utkikspunkt i tomhet
ser jag den lilla lilla staden
bakom de sköra glasbergen
där rena jungfrur tronar

där är man icke ostraffat
näsvis och ställer frågor


med ett samvete renare än snön
böjer man villigt nacken

medans blodet koagulerar