jag stod på en höjd

upplevde en slags tomhet

kan ske stod jag där

på höjden

en vindpinad

tall

sände dofter

bärnstenstårar skimrade vid solröran

jag stod på en höjd

blickade ut över

solöga rörde just vid mittsten i ellips

havet råmade i ryggslut

vänd om

vänd dig icke om

blicken började skymma

huden började skymma

är detta lupiner

efter vägens gren

lupinia du vackra vägvandrerska

lyfter asfalts svartmatta

damm virvlar

trumvirvlar luckrar

du strör skuttande frön i vinden

hör deras rösters bön

balja

balja

kanot

med starka armar paddlar han

leendeljusa vattenringar dropphängen

lyfter färd

är detta lupiner

sluter ögon

minns dig solvita vackra lupin hur vi möttes

du växte i trädgårdlandet

hur förundrad var jag ty

ur dina händer steg

ser de vackra violröda lupinerna

skruda kantens bördiga

löftesregn

ur hav stiga val

är en seglande zeppelinare

gott att du ej vände dig om

låt oss segla gryning

är detta lupiner