Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vennskapsbånd

årene går.

stirrer fortsatt
hull
i sjelen din

hører solens gjenklang
i fossefallene
du svelger

aldri pause.

du ser
et usynlig speil et sted der ute
mellom to glemte skogsbål

besatt av tanken
om å blåse liv i glørne
du ikke finner

evighetsøyeblikk.




Fri vers av Vortex
Läst 352 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2011-01-06 23:01



Bookmark and Share

  /Isabel
Dina texter är mångbottnade, denna har nästintill ett bottenlöst djup (i min tanke - subjektivt); dels ser jag en spegel uppställd och vinklad mot den egna själens spegel - så kan man spegla/stirra sig själv in i oändligheten, dels ser jag två blickar/själar mötas/sjunka in i en ömsesidig bottenlös spegling. Den kan säkert läsas på fler vis än så. Mycket fint!
2011-01-09

    ej medlem längre
Ser en diamant när jag läser,
får mig att tänka på
vad som egentligen binder samman
i olika möten. . .
2011-01-07

  lilla t
intressant, kan tolka denna på flera sätt. Att nötta vänskapsband och saknad av vännen har förborgat ett hål i själen eller att avsaknad av vänner skapar hål, eller att leva ensam utan vännen skapar själsliga speglar som man likt en besatt eftersöker... mmm snyggt!
2011-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Vortex
Vortex

Mina favoriter
Midvinterkaffe