Jag har tappat gränser
ser inte längre existenser

Som en fläck i det sköna
kröner jag mig till bläck

I en värld av skönhet

Jag vet, jag vet
det är ren dumhet
men det är en känsla
och jag känner just det

Mig dum alltså
och något grå

För att vara bläck

Min största skräck
ensam i det djupblå

Precis som min iris

Gjord av is
smälter ibland

Spolar mig till en strand
glömmer all idioti

När jag håller din hand
är jag äntligen fördomsfri



Mot mig själv