hon fann en undanskymd plats

mellan granen i borea ohions ögon

samt granen i eurus ögon

trenne stenar hade flätat händer omlott

mossa mjuk gav stenar värme

ormbunkar är duken in

däri vek hon sina blad i stensötans

rötters askar med

gyllenmönsters ådror

bårder aldrig stilla

barder vakade

ordskapande

i mitten kupade hon lerblad

skål av lera

ur händer lyfte hon

glödande kol

bad ögonlåga tända

antända

tända

an

andas

så skimrar eldlotus i grottas inre

hon plägar vandra stigar i

gryningsmarkers

orörda svep

till tjärnen av

silverne

den vackra

spörjandes råd in i dag

i en av alla dagar

rister fåglar trädens kronor

luften darrar

hjärtslagande

djur kryper samman

skall ekar i skogen

skogsfolken sluter mantlar allt tätare i värn

skall ekar

ekar

 i skogen

grenar brytas

bryts

skallgångskedjor rasslar

illavarslande

hon hör en droppe falla

helt stilla

sätter

hon

sig

ned

sveper mantel om

jägarna ser en sten

mitt bland alla andra

hon sköljer värme in i jagarnas hjärtan

så höres aldrig mer

skall i skogen

det sker