Denna högst ovanliga raritet
existerar väl inte numer...

men på min tid var de legio...
okyssta, kyska kvinnor
trampade trottoarerna i
dom små svenska samhällena,
städerna och byhålorna...
unga kvinnor rodnade rart om
en komplimang viskades i söta
rosenörat...
dvs om om de ens lät någon
komma så nära som till örat.

Så det var just ingen större prestation
egentligen.
Tiden. Moralen. Äldre släktingar.
Alla vaktade och passade
på de ungas dygd..

Men visst kastades hoppfulla blickar på
stiliga unga män.
Och visst hoppades man ivrigt
på ett lagom skamligt förslag.
som man kunde berätta för väninnorna
under fnitter och
tissel och tassel

Tiderna förändras..


Numera går väl ungdomarna i
gemensam tropp till snabbköpet och köper
kondomer med jordgubbssmak!
Och bokar en tid till en kärleksstund
mellan lektionerna i skolans omklädningsrum.

Jag är glad att jag inte är ung .
Utan gammal och erfaren...
klok och vis.
Och inte så värst nyfiken längre.
Jag vill minnas en kyss på hand
ett fång rosor från en eldig älskande
en roddtur under en fullmåne
och en orolig moder nervöst väntande
hemmets härd.
Dessa tider är nu förbi.
Men jag tror ingen hade så roligt som vi.

Så väldigt LITE romantiskt.