ur ålders åldrar vandrade ett liv lugnt stilla
kroppen bar ålder
bar ålder och icke ålder
bar åldrar
vid första anblicken är huden given av stamman av bark
vid andra given av hudar
vid tredje av jordar
given av allt

väsendet vad det nu är omfamnade upplevelsen
vintermarker gnistrande vita sidenjordar
blomstring steg in i bröst
ur allt skimrade inreglöd
solvindar skred visa
rörde vid frasande siden
pärlande ljöd smältvatten
trippande fötter virvlade ring
himlens plogar
markernas plogar ljöd samspelande
såningsvingar svepte vida
fåror fyllda med liv
spirade grönskade
sommarljusen kysste allt
slog ut sin skönhet
ur bröst steg innerlighetens kronblad
så släppte fruktträden skirvingar
blomfolken steg allt högre i extas vaken
frukter bär doftade
fälten doftade
skördar bars in
himlarnas plogar
markernas plogar
ljöd samspelande
fåror nakna fröbärande slöt vingar om
vintermarker gnistrande vita sidenjordar
blomstring steg in i bröst
ur allt skimrade inreglöd

ett väsen sitter vid floden täljer båt av bark
sätter sig i helt utan segel helt utan åror
sätter sig i tillitsvind

vad var detta liv
vad är detta liv

kanske en stjärnlyssnare
kanske en stjärnlyssnerska
kanske en solbärare
kanske en solbärerska
kanske en månvandrare
kanske en månvandrerska
visst är det så att vi kan räkna dem alla
detta väsens allt
men
förändrar det
detta är
i vinteräng sitter vishetsbevarare
vishetsbärare sömmar vackra klädnader
då och då lyftandes blicken
det föll märkliga ting i sömmen

i en stund av allts stunder släppte fingrar nålen
sömmen gavs vila
dröm ljus
in

vishetsbärare släppte blicken fri
vingar syntes röra vid
skådade vida

i allt syntes frön vackra stygn sömmar
samlare levde över allt
bar
kånkade
på stora säckar
en del nästintill tomma
en del halvfyllda
en del nästintill sprickfärdiga

vishetsbevararen
bäraren rös icke flyende avskakande
rös stannande vid
till i är
såg
blomstringen sakta sina av allt detta samlande
hörde fröbarnens andning
höljda av godhet

vishetsbärarens djupa kärlek stiger upp
viskar mjukt det är aldrig försent

så hände det sig att säckar sakta löstes upp
vackra nystan
färgnystan steg likt såpbubblor in i vindar
samlarna syntes lyfta ansiktens skönhet in
följde trådars helade

till trädgårdsfolket kom de vilka önskade lära
sig växandestegens skönhet

av trädgårdsfolket gavs de frön

hörde
det du sår
måste du gallra

du kan ej kasta alla frön in i vinden samtidigt
sätt dig här
låt dina tår andas jordsötma
sträck din stängel
upplev dina smaragdblad
din knopp
din blomstring
din doft

så skall du veta allt det fröbarnen viskar
ur ålders åldrar vandrade ett liv lugnt stilla
kroppen bar ålder
bar ålder och icke ålder
bar åldrar
vid första anblicken är huden given av stamman av bark
vid andra given av hudar
vid tredje av jordar
given av allt

vishetsbäraren
vishetsbevararen log
ty de hörde med fingrar

kroppen s
doft