jag längtar
mitt bland minuterna

den tid som kvarstår
viker universum

så att punkterna vi står på
faller, ner på samma plats


och tid blir ett väsen
med vässade tänder

naglar fast ett band
som järn,

mellan oss


och jag längtar stunder
fast inser, att stunden är inget

endast kroppslig förankring
närvaro, medvetenhet

kan skapa förening


in i hjärtat,
mellan två människor


utom tiden,


utom rummets kvävande rand