Luften är ett hav.
-
En förunderlig massa, läckande blått
ingen stjärnas glöd men
glödande likväl, dovt gråskimmer
som det hos ni vet hur
unga ögon skimrar
-
-
Öppen som ett stilla förslag,
sväva, att aldrig riktigt
nå mark, aldrig få
landa blev en önskan
jag sprang ifrån
-
Luften är ett hav.
-
Trötta suckar och en
lika trött själ, våra plågoandar
blir slumrande barkbåtar
på en motorväg,
jagar en vårvind men
fastnar som bleka löv,
yr i höstvind
en höstmorgon
-
Här kommer inte solen
igenom, tusen och åter
tusen tankar blir
stoff, speglar
på atomnivå
-
Luften är ett hav.
-
Föränderligt, alla har en
de kallar sin handfallna,
en sjökapten, något säkert
-
Någon som håller i
alla trådar, de blir sitt
eget nystans
garn, ett snår i sina
huvuden
-
När man slutar orka,
när glöden brunnit
slut, bröstet skuret
i sin egna avskys
avsky, armarna dränkta
i moln, betong
och stillhet
-
Luften är ett hav.
-
Stjärnorna blir ett ljus
som din nästa du
önskar fördriva,
sky kärlek som
fisken ytan,
hata som döden
hatar livet
och krymp
-
Luften är ett hav.
-
När livet blommat
ut, stormat,
kastats på rygg
och man fått blöda
ska alla se,
flyta längs varandra
och inse att
vi blöder alla lika
och så var de
ett och samma
-