Kvinnan av jord, allas vår moder
slumrar i bördig mark, och hennes andetag skänker liv
till hennes träd och brusande floder
i regnskogens grönska slår hennes hjärta
stadigt och oändligt

Kvinnan av jord finns i berget,
i den obändiga stenen
hon finns vid kusten, i sten och sand
hennes sång ljuder i vågornas nynnande
Kvinnan av jord, vilar i de livgivande träsken

Kvinnan av jord, på hennes hud faller regn
skänkt av dotter luft, och hennes själ finns i dropparna
Här härjar också skogens bränder, som sveder hennes hud
men när ytan grönskar igen, då drar hon ett djupt andetag av liv

Kvinna av jord, omfamna mig i vila
då jag lägger mig ner och blundar
Sträck ut dina armar och dra mig ner
till ditt varma inre, där jag får läkning

Kvinna av jord, du ler mot nattens norrsken
som pulserar så vackert, i blågröna sjok
och när månen skiner om natten
undrar du hur det skulle vara
att vandra där och utforska allt
och du slumrar till, när stjärnorna tänds