Hur grym är du då omisskänneliga nattdröm som med mörka timmar förställer mitt sinne, vrider mitt hjärta i ack så ljuvt minne

dåtidens beröringar gör sig till nyvaken plåga

inuti ett spår av en svag ström
en svärtande låga




Drömmen gäckar morgondimmans huldra
en väl ihågkommen fantasi

ett andetag över hals, läpp och skuldra




Smärtsamt ljusnar dagen, saknaden ligger
däri

En falsk verklighet där ej min dröm existerar
där kyssen ej är tagen
från mina läppar

ljuvheten finnes där
inuti




När jag vill vakna åter
då vår närhet på nytt
strömmar


är det bara du som vet
när verkligheten är jämbördig

mina drömmar...