älderkvinna vandrade lugnstilla

ense med livet

hon hade sett samt äntligen nått fram till fred

 ja till freds vandrade hon

bekymrade sig inte

egentligen ej vare sig för fram eller bak

bakom och framom

lunkade lufsade nosade gladeligen tillkomme

vid hennes sida

då och då skuttandes

så kan bara ungar skuttatumla

smakandes

svarandes livet

det blev en lusteliger svans

äldrekvinnan hyste inte förhoppningar

hon brukade le

varför kan du säga mig

varför skall jag förhoppa

för

hoppa innan benen är redo

nej

då följer jag hellre stigen

och tar ett glädjehopp i handen då det sker

log sådär pirrandegodmodigt

glädjeskutt menar du sa haren och slog en lov

lovsång runt hennes gillandes gång

hur det nu var

hörde hon ett fruktansvärt brak

allt bakom henne rasade samman

var bara ett stort gapande hål

en käft kanske

vill käften sluka mig

nej det kan det inte vara

det är ett stort gapande hål

det

tål att grunnas på

där stod hon på grund och marken började rulla

ett rullbräde eller var det en tvättbräda

lustigt var det väl inte

snarare var marken utan fäste eller trygghet

med ens insåg äldrekvinnan

att hon nog var tvungen hela det där gapande hålet

hon tog varsamt stegen in i hålet

började undersöka käftens alla tänder för nu var hålet en käft

hon vickade  på var och en

jo nog såg de vita ut allt

en odör steg fram ur djupet och längst in

längst därinne väl gömd syntes en ånga stiga upp

ur kvidande lidande

tanden

hade sprickor var brun närmre unket svart

ur fickan tog hon mjukborste

penslade försiktigt alla sårkanter

smulade örter

hamameliss humle och fläder

smorde nejlika runt i vallgravens torkade fåra

satt så helt tyststilla med tanden med taggen

sakta hörde hon det första ordet vakna

öppnade händers fingeröra trädde ordet på ljustråden

sakta mycket sakta vaknade hela meningen fram

äldrekvinnan log helt stilla

reste sig

steg ur det gapande hålet

bad plantagio ditin

livets planta susade adagio

marken den strålade åter

sålugn och klar

älderkvinna vandrade lugnstilla

ense med livet

hon hade sett samt äntligen nått fram till fred

 ja till freds vandrade hon

bekymrade sig inte

egentligen ej vare sig  för fram eller bak

bakom och framom

lunkade lufsade nosade gladeligen tillkomme

vid hennes sida

då och då skuttandes

så kan bara ungar skuttatumla

smakandes

svarandes livet