Kontinenternas former, så som man ser dem på en jordglob, är dramatiska. Även enskilda länders geografi är intressant (med undantag för mänskligt konstruerade ting, som gränser). Till och med kuststräckor som i världsskala ser alldeles jämna ut visar sig innehålla stor komplexitet. Betraktar man en kustlinje på en lokal karta är även den vanligen oregelbunden och innehåller många överraskningar. När man så tar steget ut i verkligheten dyker nya oregelbundenheter upp. Uddar, små vikar, anhopningar av småsten eller snäckskal, småöar, buskar, ett fallet träd, ett plötsligt klippblock och en ilsken tärna. Trots att man befinner sig på, säg, ett lands västra kust har man många gånger vattnet i norr eller söder. Men den största rikedomen blir synlig om man lägger sig på knä och tittar ner i vattenbrynet. Snäckor, vajande tång, smådjur som svirrar runt, en fisk, solblänk i vattenytan, en liten pinne som guppar i vattenytan. Till och med själva klippan är intressant. En komplicerad form av struktur och färger: sten, missfärgningar och olika former av växtlighet. Om en våg råkar blöta ner den byter den helt karaktär - och blir ännu vackrare. Även här finns det en massa levande varelser, strängt upptagna av sina egna affärer: insekter, spindlar, smådjur. Fast det ibland på grund av skalan kan vara svårt att säga vilket som är vilket. Eller vad som bara är skräp som rör sig i vinden eller ens egen andedräkt.