det kom ett brev
jag kände igen handstilen

det var adresserat
till min gamla adress

brevet kom ändå fram
här känner alla varann

jag ville inte öppna det
la det på köksbordet

flyttade på det
rädd för vad som skulle stå där

vill inte ha nya problem
för dina ord var inte snälla

sista gången jag hörde
från dig

till slut öppnade jag brevet
läste tänkte vad vill du

du saknar mig
saknar vår brevväxling

våra telefonsamtal
men tyvärr kan jag inte säga
detsamma

trodde du glömt mig
som jag lagt dig bakom mig

du fick mig att känna ångest
rädsla med dina predikningar

som du skickade mig
du vill jag ska svara snart

men det vill inte jag
ingen ska mera få bestämma
över mig

jag är jag och har det ganska bra
som jag har det

behöver och vill inte
skaffa mig problem

så därför blir jag tyst
du behöver inte vänta
på svar från mig




anits 21 februari 2011