Med andliga termer vill de pådyvla mänskligheten djuriska principer. Med ord hämtade från kristen etik vill de framföra teorier vars resultat leder till det raka motsatta, förfall på detta område. Resultatet av en livsåskådning där naturen är sin egen skapare och skapelsen endast en produkt av dess nyckfullhet låter inte vänta på sig. Den leder ofrånkomligen till egocentrering och brist på empati för de av naturen mindre gynnade varelserna. Sådana skall endast bevaras på grund av nostalgi och egenintresse. Individen spelar mindre roll än helheten trots evolutionisternas bedrägliga tal om individuell frihet. Ty de varelser det finns många av (tex människor) förlorar sitt egenvärde till förmån för sådant som bör bevars för eftervärldens beskådande. Därav kan de utan att blinka förspilla tusentals människoliv till förmån för en enda utrotningshotad insekt, och detta inte för insektens värde i sig, utan för dess särarts raritet. Samtidigt leder denna otrygghet som kommer av individens värdeminskning till att människor blir allt mer egoistiska. De inser att deras värde endast ligger i vad de kan prestera och hur de värderas av sin omgivning och kommer därför att sätta sig själva och sina intressen/behov för utveckling i centrum. De kommer också värdera andra efter sina egna värderingsgrader då gemensamma sådana blir för magstarkt för evolutionisterna att presentera.

Detta på grund av att sådana åsikter redan har presenterats för omvärlden men fördömts i och med de allierades seger över evolutionisternas radikala anhängare under det andra världskriget – nazisterna.

Nazisterna var mer än enbart evolutionister – men utan tvekan – de var evolutionister. Rasbiologin i tyskland var ett direkt resultat av den människosyn som Darwin publicerat i ”Människans härledning och könsurvalet” (Descent of Man) 1871. Men medan Darwin gång på gång citerade Bibeln som auktoritet i moralfrågor hade folk med tiden mer och mer börjat anamma även denna nya vetenskap som auktoritet i moraliska och etiska frågor. Så medan Darwin själv tog avstånd från den så kallade ”socialdarwinismen” fick den såsom ideologi allt starkare fäste i den sociala jordmån där senare nazismen skulle komma att uppstå. Inte så att nazismen enbart var evolutionistisk eller att evolutionisterna på något sätt skulle vara nazister.

Men där och då nazismen uppstod rådde denna nya tankeflora och kom att stå som grund för de tankar och idéer som sedermera skulle mynna ut i tanken på ett ”renande” av den mänskliga, men framför allt den tyska rasen. Något som tog sitt utryck, inta bara i att judarna som mindre värd ras skulle utplånas utan att också att ”svagare” exemplar inom alla raser skulle rensas ut. Med svagare menade man allt från fysiskt och psykiskt handikappade till oönskade drag hos individerna. Just för att främja ”helheten”.

Citat från nazisternas propagandafilm ”tillvaro utan liv”:
Befria dessa varelser från en tillvaro utan liv. Låt mig avsluta med några mänskliga och personliga slutanmärkningar. Om jag visste att något så katastrofalt som en obotlig mentalsjukdom skulle drabba mig, att en sådan tillvaro utan liv väntade mig, då skulle jag göra allt för att slippa uppleva den. Hellre skulle jag dö. Jag är övertygad om att alla friska tänker så, men jag är också övertygad om att varje sinnesjuk eller idiot, om han bara kom till insikt om sitt tillstånd, skulle föredra döden framför en sådan tillvaro. Ingen förnuftig människa skulle förmena honom rätten till hans egen död. Är det inte en plikt för dem som ansvarar för dessa våra omyndiga, ty sådana är ju helidioterna och de obotligt sinnessjuka, att skänka dem denna deras rättighet. Är icke detta ett heligt barmhärtighetskrav? Befria dem ni inte kan bota. Den frågan ställde chefen för ett stort mentalsjukhus till föräldrarna till de obotligt intagna. 73% svarade: Ja! En mor skrev: Fråga inte, handla!

Citatet innehåller många värdeladdade ord och retoriken bakom framträder mer och mer, ju mer man analyserar den. Idag reagerar vi då vi har facit i handen. Då var den en del av en kontext som i sig både banat väg för ytterligare stegring och gjort samhällets medvetande mottagliga för denna stegring. Den så kallade ”vetenskapliga teorin” i kombination med kommersiella spelfilmer uppbyggda av dess ideologi och tidningsartiklar var något som var noggrant planlagda. Det sociala grupptryckets effekter var något man kalkylerade med och var ytterst noga att ta med i beräkningen inför allt man företog sig inom propagandans område. Steg för steg och med ”fingertoppskänsla” vände man så folkets åsikter i den riktning man själv önskat.

Delar vi upp citatet och tittar på delar som framträder upptäcker vi med dagens facit snabbt hur retoriken används (alt. missbrukas).
I mening ett handlar det ej om mänskligt liv utan om ”varelser”. Dessa skall inte mördas utan ”befrias”. Nästa mening lägger snabbt in ordet ”mänsklig” och för på så vis lyssnaren in i ett mentalt tillstånd av att talaren vill förmedla något empatiskt. Talarens egen värdering i frågan blir sedan utgångspunkten för lyssnaren att implementera såsom mänskligt. Nämligen; talaren vill hellre dö själv än att leva under dessa villkor. Sedan vänder talaren sig till språkrör även för de som befinner sig i de tillstånd han själv målat upp. De skulle också vilja dö, om de bara kunde. Sedan vänder talaren sig till att appellera till vårt förnuft – och eventuell fåfänga om att vilja tillhöra de med gott sådant. ”Ingen förnuftig människa...”. Detta följs snabbt upp av ordet ”plikt” för att få ansvarskänslan hos lyssnaren att på allvar vakna till liv.
Efter sådana mekaniska värderingar vill så talaren åter få lyssnaren att komma in i emotionellt tänkande igen och går från ordet ”rättighet” (positivt laddat) till”barmhärtig” (ännu mer positivt laddade) för att sedan gå in för crescendot; ”befria” (både positivt laddat och ger lyssnaren ageringsuppmaning) för att till sist visa både på allmänviljan men framförallt allmänviljan hos anhöriga, ”ni gör oss en tjänst”.
Som avslutning citeras ”en mor” vilket ger lyssnaren tre associationer i en. Närmast anhörig tycker så, representanten för moderskapet tycker så – och hon värnar verkligen om de små, oskyddade och svaga – din mor skulle tycka så!
För att avsluta med uppmaningen; fråga inte – agera!
Vilket också ger lyssnaren intrycket av att de närmaste inte helst vill veta överhuvudtaget vad ni gör, bara ni får slut på detta tillstånd. Ni för göra vad ni vill – men bespara oss av hänsyn till vår kärlek detaljerna om agerandet.

Retoriken som användes då var önskvärda/icke önskvärda, värdigt kontra ovärdigt liv, fullvärdigt kontra icke fullvärdigt liv och (som alltid) samhällskostnad. Ord som evolutionister inte helt oväntat gärna använder sig av inom debatter som berör livets okränkbarhet, men än så länge enbart vad beträffar livets början och slutskede.
Det som skrämmer är att även gemene man oftast brukar samma ord som makten och auktoriteter efter ett tag och nu även så i detta fall.
De ”vita rockarnas” logik är inte alltid humana, vilket namn de än vill föra fram sina åsikter bakom. De ”vita rockarnas” logik är som oftast klinisk – för att inte säga kall och stundtals omänskligt inhuman.

De behöver och bör diskutera moral och etik. Både ofta och ingående. Att lära ut detta ämne är de dock – gudskelov – inte ämnande. Vilket både historien uppvisar och framtiden av lättnad drar en suck över. För ve oss om så börjar bli fallet. Då tenderar människoliv att räknas i statistik och inte i termer av ovärderligt värdefulla. Oavsett mängden kromosomer eller antalet cellkroppar.

Till dess hoppas jag andra och mer humana organisationer fortsätter att kämpa om såväl retoriken i dess beståndsdelars grundbetydelse som dess direkta påverkan på vår generations människosyn.