hur mörk var inte dagen
i ljuset av din akt
böjd men aldrig slagen
bröt du deras pakt

de ansatte med stålet
du stålsatte med mod
de hotade med bålet
rotad fast du stod

plågan enda du förneka
trots smärta stor att bära
intill slutet aldrig tveka
ditt namn till evig ära

hur ljus var inte natten
i skugga av sådan gärning
av dop i mer än vatten
förblevo du då hans lärling


och fyr på öppet hav