kom fåglar alla mina vänner

kom vitskimrande ur skogarnas töcken

du vandrare

med godögon

försmådd

jagad

av oförstånd

kom stormar

kom eld

kom luft

kom hav

kom jord

stjärnor fall ned i mig

liv liv fall in i mig

kupa jordens rika runt mina fötter

stjärnsmällar har vinit

många

lyssnade ej tillräckligt djupt

stilla dig storm vilken far genom hjärta

stig ur

slutarögats kvav

fingrars

blixtrande

skär

rent

töcknade

färdleda

uppstig i stjärnspann

jag färdas mellan världar vilka är värld

i origot är jag hemma

andas mitt hjärta i solhänders månsilvran

kom fågelvindar

i skärpeljus

vari råmar isarna

vari rullar snöskäppa

jag tål att granskas

tittas på

ni mina bröder och systrar

slit smärtan

rungande ur mitt bröst

lyft portens reglade lås

låt den stora kopparskivan glödande vibrera

om detta mäktar jag icke allena

mitt ansikte är slaget

är vänt

de förstod ej mitt hjärtas blodströmmar

de för stod mina steg

slöt sina fingersnäckor

hörde ej

av tolkarförstånd

vändes

vändes mitt ansikte mot mig

jag ombads förneka mitt handljus

om detta mäktar jag ej allena

släpp mig ned

där i livshavens flod

stenar skall bära min

kropp förbi

där skall jag blomma i den seendes hand

så skall jag ett vårregn

honungspärlor

falla över

din

hud

stiger upp i stjärnspann

jag färdas mellan världar vilka är värld

i origot är jag hemma

andas mitt hjärta i solhänders månsilvran

kom fågelvindar

i skärpeljus

led

vägen