att känna att allt rasar, golvet kommer nära
alltför nära, men jag sitter kvar i stolen framför
datorn

håller mig i stolens armstöd, allt snurrar känner
svettdroppar i pannan, hjärtat bultar, inte nu igen
säger jag högt för mig själv

det känns som om blodet rusar ifrån huvudet och
ner i fötterna, det är obehagligt, jag blir rädd, men
jag sitter ner

länge sitter jag och tycker mig känna hur hela världen
rasar samman, men det är kanske bara någon sekund
högst ett par minuter

innan jag förstår att det inte är hjärtinfarkt eller en
stroke, utan panikångesten som slagit till och varför
just nu

jag vet ju så väl att det blir så här ibland, men nu var
det länge sedan, jag hade planerat ta sparken till
kyrkan, det är många timmar tills gudstjänsten börjar

reser mig när det slutat snurra, hämtar en kopp kaffe
sätter mig vid köksbordet ser ut genom fönstret, hör
hur fåglarna tjattrar, då ser jag hur dom slåss

ett slagsmål jag aldrig tidigare sett bland småfåglar
det ser ut att vara pilfinkar, det verkar finnas något
att äta häggen utanför mitt fönster

det är otroligt vad aggressiva dom är mot varandra
kaffet smakar inte gott, så jag går och häller ut det
diskhon, jag kanske ska försöka få i mig en tallrik
filmjölk istället och en hård brödbit

det går bättre, jag äter min frukost i lugn och ro
när jag ätit färdigt ställer jag mig i duschen, skönt
med det varma vattnet som strilar över mig

tiden står inte stilla, när klockan närmar sig tio
bestämmer jag mig för att ta sparken till kyrkan
så jag gör mig i ordning för en sparktur

när jag åker nedför backen, som nu är väldigt
väl sandad, står det en trasig spark inkörd i snö
drivan, någon som tycks ha haft roligt i natt, det
tycker nog inte ägaren till sparken

ser ett par sparkar till som varit ute på äventyr
under lördagsnatten, tankarna kommer och går
där jag sparkar mig fram på väg mot kyrkan

allt jag ser fåglarnas sång, gör att jag har en
hel novell inom mig när jag kommer fram och
stiger in genom kyrkporten

idag är det något fler besökare än sist, funderar
en stund om jag ska hänga av mig jackan eller
inte

jag hänger av mig den, sätter mig så jag kan gå
om det blir för jobbigt och paniken kommer, det
går bra

jag klarade av att sitta kvar under hela gudstjänsten
men jag tackar nej till att följa med till och äta soppa
i församlingshemmet

tar sparken och beger mig hemåt, glad men trött att
jag tog mig ut och till kyrkan, när jag kommer hem ska
jag dricka en kopp kaffe, det kanske smakar bättre, efter
min utflykt till kyrkan






anits 28 februari 2011