Blundande försökte jag somna
Men med en sådan behandling som jag har fått, är det inte lätt
Fräsande vände jag mig från sida till sida
När jag vaknade upp igår var jag omedveten
Omedveten om vad en människa kan göra med en annan människa
Bara hon har lite grus under skon
Men nu vet jag bättre, det farliga med att blotta sitt innerst för någon som du
För dig var jag bara en konservburk, som när den är slut
Utan minsta medkänsla slängs i metallåtervinningen
Men det är inte lätt att återvinna mig
På miljöstationen slet de sitt hår, tillslut utropade någon
Vi slänger honom i containern för brännbart avfall

Det är inget att skratta åt, miljön är viktig
Men jag ville inte sluta där, i desperation frågade jag alla församlade
Snälla kan ni inte komma på något bättre, kanske någon vill ha mina lungor eller ben?
600 mil har dessa ben trampat i år, lungorna är i prima skick
Kanske några enstaka hål
Det går säkert att laga
Lovar någon bara att ta hand om det som är kvar
Kanske ge mig konstgjord andning
Då ska jag, slita av mig armarna om det är till behag

Ingen svarade, alla tittade åt ett annat håll
Fäste blicken i fjärran och drömde sig bort
Till en tid innan denna varelse, en gång människa, öppnade upp sitt inre
Och ställde till med problem, på en fridfull återvinningsstation

Jag förstår att det är svårt att titta på någon, som ser ut som en blodig trasa
Men det är på det sättet man ser ut
När någon har trampat i ens inre
Så att allt går trögt, likt ett urverk glömt i Sahara
Där sandstormarna yr in sand mellan gnisslande kugghjul

Vänta skrek jag, kanske ni kan hitta en plats för biten som blev över?
Det är inte speciellt viktigt med en doktor, jag har förresten glömt det där med vårdval
Jag är van vid att man rotar runt, det är inga problem
Titta här, det är inte en stor bit, kanske den viktigaste
Men jag litar på er, fast ni ville bränna upp mig