När inget längre värker,
mer än plånboken och ischiasnerven,
så känns livet med ens så innehållslöst.

"Du måste vara lycklig, du!"
får jag alltid höra
"som har en man som älskar dig så."

Istället har jag ångest:
När hjärtat inte slår smärtsamt hårt
då har orden tagit slut.

Ge mig den bottenlösa svärta
som bara övergivna äger
så jag kan skriva mig vacker igen!