havet sköljer in
havet är
ett nät
ett sträckt nät

flodvågen sveper med sig allt
allt det de hade samlat

de vilka samlat mest skriade skriar högst
de glömde uppleva det faktum att de själva
stod kvar med vatten virvlande runt benen

hade de sett djupare hade de sett
att de stod i kristallbladlotus

hade de sett havet
nätet

hade de sett
detta

havet silar pärlor mellan tänder
putsar ögons mattade med ögonregn

havsfolken stiger ur havsbild
lägger en pärla vid vars fötter

de ser ej i sina klaganden pärlan vid sina fötter

de vänder i natten blicken in
i indigomantel
brösten spränger vid anblicken
de ser himlapärlor
så många döda tänker de
i bittersmak
vågen stiger
 högre

stjärnpärlor viskar
viskar
lever deras nöd med

sakta
begynner pärlor vid fötter stiga

det finns de vilka sträcker händer

i havsblad
handblad stiger pärla

dessa ser havets gåva
i allt de vandrar rör de vid strängar spända
slaknar dem till klangtonande

i nattens indigomantel vänder stjärnfolken ansikte in i jordemantel

ser leende

fåror blomma i allskönhets färger