Jag skriver nu för jag säger att jag måste, måste lätta på trycket och få ur mig
dom galna rycken, för det är för mycket just nu

jag är så trött tänkte jag idag många gånger, och det är inga glada sånger jag hör i huvet tjugufyrasju, här under luvan, i kylan i själen, i lägenheten, för pengar
som bränner i plånkan, ingen skumpa, jobbar rumpan av mig, men inget skak, har inte råd med bröd och taket tar dom snart

eller det är oron i ekorrhjulet, du vet upp med tuppen, eller klockan som är så exakt, när inte kroppen är det, det den vill säga och sagt bryr sig inte minutvisarn om, klagosången får bara ta tio minuter, även om vattenkokaren tjuter,

men får gjuta olja på vattnet när jag lider, strunta i den svidande stressen, pressa sig upp, ta sig i kragen och möta kraven för maten i magen och taket över huvet, utan slut, fastän utan krut, huvudet sprängs endå

låt mig få vila, förlåt mig för jag inte orkar springa och jag vill vinna, vill vinna, vill vinna, men jag försvinner, svimmar, yrsel, dysfunktionell

inte den kriminella sorten, dock är depression mitt brott, klottrar sönder hjärnan av alla känslorna, trängseln ökar här, är jag ens människa ännu?

dagarna bara kommer och kommer även om man mår sämre, jag ser längre, tror jag, men bor mycket i fantasin och känner inte verkligheten, bara mina arga hårda tänder och knutna händer, sänder jag iväg en tanke