Jag har utmanat mina demoner i två veckor nu. Jag har haft ett helvete men värre har jag iaf haft det. Is i magen. Jag vill bara ha det lugnt omkring mej och slippa ifrån skit som inte betyder nåt för mej. Jag vet vem jag är och vad jag uppskattar och vilka rädslor jag bär och att jag inte tål nån stress. Bränt barn vill inte brännas igen och jag har en massa projekt på G men måste hålla i min handbroms oxå. Balans är inte det lättaste. Jag kämpar och tror det går vägen. Kanske bok på G oxå. Djupandas och låt inte ångesten ta musten ur mej. Livet är för vackert i sej för att stressa sej igenom det