länge har jag blickat in i trädsalen jag befinner mig i

det är visst mörkt nu

åtminstone är inte dagsländan vaken

nattsländan spinner

dagsländan vaken

klarvaken närmre bestämt är det så

hon tassar inte lika självsäkert över myren

varför tändes så myckna lampor i natten

jodå visst är de vackra

formen är ju en

ljusdroppe

måndroppe

där vid fallens stigande

ja jag undrar vad alla dessa skarpljus gör

de skär mina ögon

surrar

sådär lurigt

jodå de är vackra

det är stjärnträdets blomning likaså

det jag har funderat i är hur jag skall skriva

jag står i dagen

skogsbacken är framför mig av den enkla anledningen att jag står här

himlen är blådrömmande

eller är det havet

pärlfiskare ser jag dyka ur klippor

klipphängen ljudar

färgande

barnet sitter med vitsnurra i handen

färger flödar ögontröst

pärlfiskare särar havsöga

lägger rosenbandpärlor runt barnhjärta

moln seglar in

älskade ögonljus det är svårt skriva bilden

slut dina ögon

upplever du molnen

visst är moln mjukskimrande

dopfunts

kaskadljus

upplev nu att en slöja skymmer sikten

eller en lugg

du lyfter handen och sveper den till sidan

nej inte sådär irriterat

kärleksmjukt

så var det

träden vek undan känslan av tät skog

marker  skog sköljde ned för till äng

en av stenarna vilka till synes vilar

kan du höra dem mumla

kan du se dem

tråden

nej det är icke spindelns tråd

stenar övar tålamod

en av stenarna i backen till äng kupade handen

bredde ut mossfäll

däri satte jag mig vände ansikte in i solvind

vackra händer rörde vid mitt ansikte

fåglar tillkom

satt stilla i fågelhav så gjorde jag

hörde hackspetten

hackspetten ljöd skrattande nötter rullade utför stigen

lindade värme runt slånbärsbuskagen

undrar varför det heter buskage vad är en kage finns det en kage

kagge kanske

bus då – jo nog ser jag bus barn ungar valpar vuxna med modkärlek rulla runt

kagen …

sätter jag h framför blir det hagen

snart vaknar de

björnarna

jag menar

humlorna

hummeli brummelisång dagen vandrar lång

alla stunder äro dyra vägar äro fyra

är de så

jag frågar dig då

är stunder dyrbara

jo då jägaren ej lägger snara

slånbärsbuskagen harklade stämma

nog är vi till synes trasselnystan

de däringa du mötte vid de röda sandstensklipporna

i kaktusringens blomning

det är bara en synvilla

du känner våra fingrar väl

snart skall brudens skira vita regnslöja andas

stenen lyfte mumlet ur skägget

nu skall du få höra

vindars vägar  äro fyra

vindherden vandrar i luftvingar

fyra fjädrar

släppes

i mitten ser du

gyllensnitten

storvinden

fyra fjädrar

flyger cirklande göra de

i mitten ser du gyllensnitten andas in

vindens smekande hand

dras samman

blir kropp

vindherde breder ut mantel

i mitten

ser du

gyllensnitten

fyra vägars

jag öppnar ögon

fågel vacker breder ut vingar

sångsvanen hälsar tranor snartnära i ängsdans

tack vackra sten

tack ögonljus

att du är

träden vek åter känslan av tät skog

jag steg in

bad elden in i spisen

längtade till mildljus så jag bad låga till fotogenlyktas glas