Du kommer inte längre åt mig.
Jag gifter mig, med all din ånger.
Svär trohet, vid förskoningens altare.
Inför känslornas församling.
Lyfter av oket, befriar dig från skammens börda.
Jag balsamerar ditt sinne, med nytt hopp.
Rensar ur ditt samvetes katakomber,
tar ut dina lådor av kval, som bär mitt namn.
Fyller igen hålen, med en vit verklighet.
Jag släcker alla dina eldar av ångest,
med mina blickars brandfiltar.
Täcker över minnen av sorg och avsky,
som inte finns hos mig mer.
Som det inte heller finns någon anledning för dig, att bära.
Dina överträdelser var många,
men jag vägrar låta ditt mörker belägra mitt hjärta.
Dina plantor av hat, rycker jag loss.
Innan rötterna hunnit få fäste.
Du är fri, benådad och utan skuld.
De delarna av mitt inre har läkt.
Du är förlåten.
Nästa text
Föregående
