Vi är starka i lycka och i sorg.
Låt de höra det högt över alla torg.
Vi ska skrika tills himlen faller.
Och förvandla tårar till kristaller.

Vi är svart snö och vit skugga.
Sväljer rädslan utan att tugga.
Vi gråter floder och bygger broar.
Skrattar åt de små ting som oroar.

För vi kan om vi vill.
Men det tjänar oftast inget till.
Vi lever inte alls i en fantasi.
Sången du hör är någon annans melodi.

Vi faller utav lättaste bris.
Så se oss dö på eget vis.
Vi är de som glömt våra namn.
Men finner oss själva i någon annans famn.

Vi är uppväxta på kärlek och hat.
Vad annat kan vi vara än kärlekens soldat?
Vi är allt som är fel med det som är rätt.
När allt är svårt faller vi så lätt.

Vi är störst när vi är som minst.
Att förlora ser vi som en vinst.
Vi är de bästa av de sämsta.
Bland de hopplösa är vi de främsta.

Vi är svaghetens styrka.
Den sista syndaren i en kyrka.
Vi dör ett antal gånger för att finnas.
Att glömma bort är enda sättet att minnas.