visst är det märkligt hur marker kan tyna

och

samtidigt växa

i denna natt stod de runt min bädd

de högresta

i cirkel

då jag såg det från ovan

eller

stod jag i kretsen

såg jag ellipsens skönhet

igen

igen

funderade

är det en magnoliaknopp

hur det nu var

strömmade

var det vatten

ljus

värme

de högresta

rörde vid smärtregnen

lindade

blad

runt

ja det är märkligt

i skogens

svarta mellanrum

är det mellanrum

eller

mellan rum

där emellan stammarna

det uppfyllda tysta

vilket gör steg osäkra

egentligen

skärpta

vid eldöga slipas silverbladet

eggen skärande rent

renbjällror klingar i skog

björkars långa svepande hår

tolv vitskrudade jungfrur vänder ansikte in i öster

lilja min

lilja doftar i nattens

vallande stig

syntes stundtals ett svagt flämtande rödskimmer

oftast var det stadigt

starkt

hon sattes att leva ensam

hon slöt sin längtan i handen

ensam levde hon

utan ensam

ändå

så fruktansvärt

ensam

och hon syntes vandra i nätternas mörka

med stav i handen

med lykta

vaggandes

lugn

visst är det märkligt hur

marker kan tyna

och

samtidigt

 växa

i skogen runt tjärnen

dansa skogsstjärnors ring

i ängen

ler ängsullens drömbollar

i violljusets

gryningsdimma

med lätta

fötter

de såg aldrig markerna tyna

eller ville de ej se