kvinna

står i den glömda dalen

kanske den gömda dalen

kvinnan är

ur ålder

kanske är hon dimman

ja klädnaden är ljustrådar

kanske är de spindelvävsflor

kvinna

står under ett träd

hänger upp blad

ord

löv

i träd

träden in i min stam

kvinna träder in i stam

däri mogna de

träd

viker ut stammen

mantel

kvinna stiger

ut

hon bär en korg av

ljus värme

vandrar vägar vida

ser ansikten möta

bjuder blad

till tröst

yppar ej ett ord

i den gömda dalen stiger orden

de ord vilka stiger ur tystnad är vilade i

tidemarkers tideviljas tideverkan

ur högre övertygelses visshet

visshet i kärleksverkan

i denna dag önskar jag endast leva i kärleksorden

så sade kvinnan

föll ned i en djup grop

en fångstgrop

en gömd

dal

en glömd

dal

svart fjäril satte sig i min panna

jag målade fjärilen vit

vingarna steg ur oceanen

kroppen är

skimrande

pärlamor

fjärilen flög in i aftonblå

in i de vita molnskogarna

hela natten dansade hon i månsilversjön

steg in i träd

och trädet släppte alla sina silverblad

i hopp om

för att omfamnas

omfattas av guldbladshänders