I vår tid sägs det att man kan lyckas med vad som helst bara man vill. Med det menas att den som bestämmer sig för ett mål och inriktar sig tillräckligt envist mot det kommer att uppnå målet. Naturligtvis är det inte sant. Det finns för få Oscars-statyetter, VD-poster och villor med sjöutsikt för att alla skall kunna få varsin. Resonemanget är besläktat med det man hittar hos vissa sekter där det sägs att den som blir sjuk har sig själv att skylla eftersom det beror på hans sviktande tro. En intressantare invändning är att den som inriktar sitt liv mot ett enda mål lever torftigt. Hans liv är torftigt på vägen mot målet och ännu torftigare när målet väl är uppnått eftersom livet då är tömt på sitt enda innehåll. Jag tror det är bra att ha mål i livet. Vet man vart man vill komma är det betydligt enklare att ta sig dit. Samtidigt bör man välja mål som man har en rimlig chans att uppnå. Det bör inte krävas en så stor satsning att nå målet att det inkräktar på sådant som betyder mer. Det har sagts många gånger, men vägen är viktigare än målet. Det bästa är ofta det man upptäcker när man gått vilse - om man tar sig tid att uppleva det. En bättre strategi än att inrikta sig på ett enda mål är att ta vara på möjligheterna som bjuds på vägen, och modifiera sina mål efter dem.