Vi hälsade på dig på sjukhuset
du verkade piggare än på länge

Sen blev du tröttare och tröttare
du sov lite sen öppnades ögonen
du gnydde och rörde huvudet oroligt
vi fick inte kontakt med dig

Jag klappade din kind lite hårdare
inget svar, vi bad dig blinka
nicka eller visa om du hörde mig
din kropp var stel och du gnydde

Jag trycket på larmknappen
personalen kom och föste undan oss
Vi stod tysta hand i hand
min styvfar och jag
som rädda barn

Vi fick vänta i korridoren
vi tänkte \"nu är det kört\"
fast det sa vi inte

Doktorn ut till oss
han sa att alla värden var bra
han hade fått kontakt med dig

Vi fick gå in igen, förvirrade
du var trött och ansiktet stelt
men du svarade lite på tilltal

Nästa dag var du pigg och pratade

Kvar står vi och våra frågor