människor leker för sällan
visst behövs allvar ibland
men utan glädjen vissnar vi

nöd,krig och olyckor överallt
men maskrosorna lyser gula
små solar i den hårda asfalten

känn solens värme på din hud
eller regnets svalkande beröring
öppna dina sinnen och lev!

pessimisterna kanske har rätt
kom låt oss protestera ändå
sjung en stump på ruinens brant

vem bryr sig om hundra år
om vi skrattade eller grät
kom dansa och lek med mig

sen orkar vi med allvaret
allt det tunga som livet ger
ställ bördan ifrån dig en stund