Känner mig besvärad, i andras sällskap

av din osynliga men ack så arroganta

och väl kännbara existens.

Dina ögon granskar mig kritiskt

Frågar allvarligt:

Vad fan håller du på med?

Andra förklarar för mig att du är så gammal

Att du är en gubbstrutt som lever på

att tänka heta fantasier om unga tjejer

Grejen är den, att jag vet

att du inte är den typen.

Skulle aldrig göra någon illa för dina egna syften

eller sola dig i ungdomens glans.

Det är förödande, en gnutta tragiskt.

Jag gråter i stillsamhet
funderar över framtiden.

Och för att påpeka att det är typ

hundrade gången jag skriver det här:

Jag saknar dig.