solsten vackra given

hälld ur solens händer i

trädets krona

vattnar du

rotådror

med liv

eken sträcker sina rötter

soldroppar

stiger

stam

sträcker sina rötter in i fingrar

släpper pergamentsblad fria

läs mig

med dina fingrar

luften skälver

står i sandvida

röd sand

himlar bär kobolt

ser mig om

ser mig in

luften vibrerar av

av trävinda

vindsnurra

vindsnurra i deras händer

skapar nära

sånglinjer

här talar ej röksignaler

här talar

tonandevingars överljud

sveper med vänster hand undan gardin

önskar dig

nära

ängen möter mig hemmavid

ljudet återkommer

svart kula cirklar

sätter sig ned i lupinbladets hand

och jag med den

det finns en verklighet

långt bortom helt nära

det är sant

jag är inte svart, du ser alla mina färger

du ser mina regnbågsvingar

ser mig beliva luftens rörelse

det är sant

jag är inte svart och inte

hemsk

de flyr mig ofta hör ej sången

förfasar sig och jag vet ej vad allt de finner på

lassen jag bär på ryggen av allt detta väger väl

hela rymdens pålagda tyngd

men

det är väl bra

så håller vi oss stadiga

så kan man tro

sa

skalbaggen

det har öppnats

scarabe´

scarabe´

jag hör dig

var är du

det är tomt utan din synbara närhet

du har druckit

rullat mina tankar vidare i

timandens svåra

jag hör dig ropa

ser dig

ser dig

ej

vem lyfte dig från vår boning

vem var så snabbfingrad

bumerangen är en fågel

aerodynamik

du kastar den i vinden

denna fågel

denna vinge vilken är förlängningen av din arm

den flyger friseende

den återvänder till dig med

grönskande kvist

den återvänder till dig

i kärlek

ej för att klippa dina steg

solsten vackra

given

hälld ur

solens händer

i

solfågels vingar

bärs

soldroppar

med namn

med

liv

fingrar

släpper pergamentsblad fria

läs mig

med dina fingrar

med din hud

luften skälver

står i sandvida

röd sand

himlar bär kobolt

tag detta strå

stick det i sanden

drick dig

till

otörst

av urkälla

solsten

viker ut vingar om

vår drömsångs längtan

bär den till dig

bär den till mig

scarabe´

jag hör dig

det har öppnats en spricka i jorden

och jag stiger gärna in i denna spricka

för att se

se dina vingar lyfta solen

i det steget ser jag dig

ser jag dig lyfta locket från solasken

vandrar drömstigen i min bädd

väntar dig vid stranden av är

där

tänder vi

berättarelds ljus

scarabe´

jag hör dig

du hör mitt hjärtas sång

den vilken lyfte mig från

trodde mig vara en

sten

visste ej

vår

närskap

håller handen knuten hårt om

du hör mig

och jag följer dina steg

flyg med dina vackra sånger ur ditt bröst

till den du ser

den vilken lyfte mig från vår boning vet icke att det vilket är

ej kan skiljas av mänsklig hand

flyg med dina vackra sånger ur ditt bröst

det har öppnats en spricka i jorden

och jag stiger gärna in i denna spricka

för att se

se dina vingar lyfta solen

i det steget ser jag dig

ser jag dig lyfta locket från solasken

vandrar drömstigen i min bädd

väntar dig vid stranden av är

där

tänder vi

berättarelds ljus

läs mig

med dina fingrar

med din hud