jag hör mina andetag i natten.
dom hörs lika väl som vinden i löven.
som hjärtats slag för kärleken och livet.
men andetagen är tunga och sorgsna
dom gör ont att ta.
jag känner mej ensam i en värld där jag inte kan förstå känslan av glädje
inget jag har är någonting värt utan dej

för en sekund är jag där.
jag vet inte vad jag ska ta mej till.
jag behöver dej.
mitt hjärta värker och blöder är rädd
för mannen som sitter i min stol på nätterna och tittar på mej
jag är rädd för sorgen som kan slå till mot mej när som helst.
jag är rädd för min psykos som kan komma och gripa tag i mej när som helst.
det hugger och värker i mej.
jag är kanske svag men jag vill inte ge upp.
för jag vill stanna kvar här hos dej.