Ibland skrämmer morgonens ljus mig
Dagen verkar vara så fylld av krav
och jag kan inte ens leva upp till mig själv

Ibland verkar framtiden så osäker
men inte lika mycket som min egen rädsla
av att inte riktigt räcka till

Ibland verkar det som om jag är en liten
osäker pojke, född i mogen mans kropp
Och jag kan inte riktigt få det att gå ihop

Ibland får ångesten mig att ta två steg fram
när jag helst skulle vilja springa tusen mil ifrån
Och de kallar mig för modig, mig själv till trots

Ibland skriker min själ, då mina läppar viskar
Ibland ber jag om nåd, tuffhets yttre maskerar
Ibland gråter mitt inre, då mitt ansikte ler
Ibland, känner jag ingenting alls




Ibland är jag mig själv…








och bara Du vet skillnaden…