hon vandrar

med vår

i

händer

var dag

sår hon frön ur ögon

kupar jord

händer

över

hennes marker doftar

jordväna

händer

ronna

vad är ronna

är ronna rodnad för dig

ronna kan ske är ronna ett landskapsord

dagen vaknar ur sitt nattläger

viker samman de bladen

sandbladen över nattens lägereld

viker upp de bladen

till dagens lägereld

kittel av liv

slockna

ej

nattfågel viker

breder

sträcker ut vingar

morgonfågel lyfter huvudet ur

sömndrucken

ur

sömndruva

ur bröst stiga lovsångstoner

ronna

nej jag har ej glömt

dagen sköljde värme

natten sköljde anings kyla

gräs andas

i gryning fukt

andas

ronna

kan ske ronna är ett landskap

kan ske landskap är ett barn

ronna

står i ängen med

tusendedroppars bollar

i händer

fler

fler

barn

springer morgonyra med trippande

lätta fötter

barnen stå i cirkel

jonglerar

kastar

bollar

till

varandra

kan ske

andningsluften består

till nittiosju procent av

droppar

resten är så kallade mellanrum

och hon reser sig ur sin bädd

denna natt sov hon i anemonens krona

stannar gör hon vid vattenbadet i

daggkåpeblad

sköljer sömngrus

ur ögon

gruset

snurrar

snurrar runt

amfora i mina händer bär jag

bugar djupt inför stenblad

stenens sjöhand

jag ber dig

visa mig vägen

häll dina drömmar i min hand

se skeppen fara

lyssna

sakta lutar hon amfora fram

gruset

sanden

rinner

rinner in i sjö

i stenhand

öppnar drömorden

jag ser skeppen fara

ett av dem

ett av dem irrar blint

utan fyllda segel

brustna är dessa

invänta vinden

så säger dig färden

fyll din amfora ur bäcken

i skogens östanögas ljus

vandra trenne varv i månens dal

invänta vinden

och se ankaret

finna grund

ankaret

hjärtat

där är jordväna händer