Mamma, det är ingen idé
att du dukar för fyra.
Han kommer inte, inte i år igen.

Det blir bara vi.
En pappa utan ord,
bara sitter där stum och ser in i ljusets låga.
(Hans ögon bara speglas sorgset i ljuset).
En mamma utan leende,
bara står där vid diskbänken och gör i ordning mat för fyra.
(Hon ser alltid oss som en lycklig familj).
En dotter utan levnadsglöd,
bara sitter där och hoppas på att hon försvinner nästa år.
(Hon har aldrig varit så levande sen hon dog).

Mamma, du behöver inte duka för fyra,
du behöver inte ens duka för oss tre som är kvar.
Han kommer inte, min bror, inte i år,

inte nästa heller.