och haven råmar in i vindar

tärnor seglar vida

silverne

klanger

ljuda

bladregn

silverblad håller hon

klipper upp

stygn

hållna

sydda i rädsloregn

i minnesstormars slag

bilder av härarnas

anfall

silverne sax är

pekfinger långfinger

tumblad

tummade blad

gives vingar

cirkel

ljus

bringare

rörelse

möter

ringfinger

cirkel

av

liv

digitus anularis

anu

anar

digitus quintus

är du ett litet strå

kärlekens strå

är icke litet

rabarber blommar vit

varför

varför skär du ej av

ej av

blomstringen

därför

där

för

jag inväntar frövården

*

hennes hagtornsblommande händer

lyfter ur mossa hans längtans ensliga

så djupt ur

mosshänders sovande

sömnad

silverne

sax

befriar

*

och stegen

stegen

fotklädnaderna vilka han hade sömmat

av mjukaste skinn

hjortskinn

av mjukaste

skeendeljus

hade hon

för så länge sedan lagt av sig

genom så många månportar hade hon vandrat

kan ej räkna dem alla

varför skall du räkna oss

se din vackra skimmerslöja

kanske

kan ske

upplever han doften

vart

vari

var

hade hon lagt mockasinerna

stegen

hon såg

dansen

upplevde

allt detta lade hon i mockasinerna

till medicinknyten

mesas

grävde hon

djupt in

djupt ned

endast hon vet var

den vilken stiger in i molnen

ser icke endast nu

ser blomstrande ängar

silverklockor följer vindars cirkelsånger

i trädens kronor

släpper klanger

in i

ditt

bröst

älskade

älskande

och det är icke svårt instiga

sätt dig och så kallat bligstirra in i en yta en punkt

och du skall se allt upplösas

bligstirra

blidka dig

in i ditt själv

skalbagge lyfter skimrande

tyngd är icke tyngd

blickar in i röd rubinsol

drömsvarande

hjärtsång

moder måne

andas

kvinnosjälar

pärlande breder ut vingar

smeker marksömn

lyfter

nycklar

*

och de lade henne i himlabädd

tvagade hud i himmelsflod

stämde hennes strängar

skrudade henne i hagtornsblom

blå iris lade de

i hennes händers lenande

lade henne i hans mottagande öga

och hans fingrar

hans fingrar

förmådde förlösa hennes sånger

och de

vilka skapade detta

log

log i kärlekens ljus in i mötesregnen

*

hennes hagtornsblommande händer

lyfter hans längtans ensliga

så länge bevandrad

så länge täckt av

mosshänders

värnad

*

märkliga sånger ljöd

det lilla fröet undrade

undrade

lyssnandeleende

blinkade

gäspade

kisade

kisande

sträckte

sträckte sig spinnande mjukt

svart katt andas in vit

märkliga sånger ljöd

det lilla fröet undrade

undrade

lyssnandeleende

vad

är

detta

och marken log välkomnande

mitt i ängen

i ängen den sakta gröna

stod ett strå

och gräshavet böljade

böljade

böljade

jade

ja

de

och strået sträckte sig på tå

susa

susa

sävavind

susa

susa

susa

fingervind

i äng skimrar plym

solblå

solpurpur

solvitt

strå

grässtrå söker nå över kanten med näsetipp

detta utan att trilla över

vad gör väl det

vad gör väl det

om jag trillar över

häröver

här

in

och strå gavs kikärta i nävan

såg

hörde

upplevde

giv

mig

mening

fläta

fläta

fläta korg

av

mig

låt mig

låt   mig bära

smultronsången

låt mig bära vatten till törstan

grässtrås önskan

besvaras

godhänder fann vägen

och korgen

och korgen den växer i skönhet

i skönhet i tacksamhetsljus sträckning

så sade linjen i hennes hand

hon sökte knyta handen

detta gick ej så bra

det växer ett fruktbärande träd i plommonvinden

djupblå

dröm

*

ja kanske vore det en solgärning

*

jag ser dig

lägereld målar ditt ansikte

dina ögonvingar är slutna

andas inskriften

doppar mina fingrar i rubinröd

målar

linjer

jag ser dig

naken

naknad

i ett ögonblick

helt stillbejakande

solhäst andas dig lugn

solskepp

bär

ser dig

dyka i sjö

älskade

mina händer äro blad

lotusblad

du andas i

lotus

jag

andas

dig

jag ser dig

lägereld målar ditt ansikte

dina ögonvingar är slutna

andas inskriften

doppar mina fingrar i rubinröd

målar

linjer

jag ser dig

naken

sjööga är fågel

vattenfågel öppnar näbb

du dyker

och hon med fälten

med skalbårder

med lugn

visshet

vilken talar dig till

rör vid vattenfågels bröst

hon frågar dig

åter

vattenfågel skänker dig in i

himmelsfågels öga

jag ser dig

sitta

i bergshänder

du blickar till slöjljus

doppar mina fingrar i rubinröd

målar

linjer

*

utpostens grå hävor är

av notus öppnad

trenne fjädrar solstrålar tvinnas av dessas

stav slå trenne kläppklanger av utmark slå rot

du blickar till slöjljus

bjällror höres svara

utkiksögon är vidgade

vitskimrande sjunger ylande in i månstigar

hon sjönk samman inför den stora bergsporten

stegen

stegen tog helt enkelt

helt

enkelt

slut

vandringen hade varit täckt

hade varat så vida omfattande

innan

fallet

innan fallet mjuknade härdan

mjuknade markhuden

knöt de samman tvenne träd

spände de himmelsmolnblad till släde

till bädd

i fallet lade de magnolia

lakan

höljande över

droppade de

stjärnstoff in i hudtorka

lade de värmande källomslag runt

bergsporten gled upp

de drog slädbädd in

och i det inre bäddade de

bäddade de in henne

jag ser dig

sitta

i bergshänder

ur bergshänder

ser jag dig

komma

och vitskimrande

lade sig tätt intill

gav

livsmodskälla

varför tystnade du suckar vinden ur hennes bröst

hon är mycket trött

han vet ännu ej

huruvida

huru

vida

hennes hjärtvilja är vaknande

han när hopp se henne öppna handens magnolia

tillåtas av henne

väcka

väcka bladregnen

och vitskimrande

ligger tätt intill

ger

livsmodskälla

vitskimrande

viskimran

vi skimrar

drömmer

drömportar

andas

*

rabarber blommar vit

varför

varför skär du ej av

ej av

blomstringen

därför

där

för

jag inväntar frövården

*

hennes hagtornsblommande händer

lyfter ur mossa hans längtans ensliga

så djupt ur

mosshänders sovande

sömnad