M och jag startade "Bli rik med lyrik"
för femton år sen på Bio Tellus
Jag var ju en sjukskriven skrivarlärare
och vi började med haiku för att sen
pröva sonetter och blankvers men
sen befriade vi gudskelov läraren
så att uppgiften gick runt
i tur och ordning där man fick hitta på
en rubrik typ "sommar" eller "Alliansens härjningar"
eller "Fler kvinnor i polisen"
Allt mellan himmel och jord egentligen
med ett undantag: Gärna "kärlek" men inte
"Sex" fast en eller annan gjorde
en inlindad variant
Vi träffas varje tisdag 14-16 och hade det ganska
mysigt ända tills

Plötsligt en dag när vi firar M:s mammas
födelsedag och jag lite försynt undrar om inte Skogsbröderna i Estland var närmare nazisterna
än Röda armén som drog in i landet vid slutet
av andra världskriget då Skogsbröderna blev
en gerilla i motståndet mot Stalins grymma
"kommunism"

Det skulle jag inte ha gjort!
M slog ner mig framför hela skrivargruppen
som inte rörde en fena fena för att försvara
mig mot våldsverkarn
Och han som alltid verkar så snäll
Och vi som varit så goda vänner
och arbetat så mycket ihop med musik
och lyrik i jämväl tretti år i Hägersten
I de lugnaste vatten...
Och det värsta: Eva som jag avgudinnade
tog ställning mot mig och förvandlades
från vän till ovän från hennes sida och vägrar
sen dess att både träffa mig och delta
i skrivargruppen

Det blev droppen
För det var inte första gången M visade
att en snäll mask lätt kan brisera

Själv var jag en slagskämpe tills jag
som tolvåring slog mitt sista slag
(hans kind blev en ballong och jag visste
inte vad jag skulle göra av mig men vi blev sen
mycket goda vänner...)

Jag förstår rätt väl våldets mekanismer men jag
tål det inte utom när jag måste gå emellan
två som slåss eller blir tvungen att slå
mig ut ur en återvändsgränd

Så förlorade jag både "Bli rik med lyrik"
och min käraste vän och undrar nu
om tiden läker alla sår...