Det är natt och nätter är mörka
fulla av mysterium och intryck
Denna kyliga höstnatt larmar
Vinden ruskar trädens kronor
tills alla löv har fallit av
Väl fallna leker vinden vidare
med dem och en yra av
eldfärger sveper bort för
att samla ännu ett löv till leken

Ljuden från virveln rasslar
visslar och viner och viskar
där de dansar fram likt en
dansande älva som elden har färgat
Längre fram och in under bron
råder ytterligare ett fenomen

En flod vars skrud är av böljande
sockervadd av alla tänkbara färger
Istället för att stanna,
för vinden lövyran framåt
fram och låter den pulsera i luften
Det är fritt att hoppa in i yran
som bär vem som helst dit den vill

(c) ferus, juli 2010