hon mindes

hans händer

där hon växte i berget

hur han lyssnar till

lyssnar in hennes ådror

hur hennes hjärta skälvt

det lever en fågel i mitt bröst

kysst av morgonvinden

varsamt hade han lösgjort henne ur

i det hon stod

i stenen

hans händer

ögon såg genom stenens spetsiga

han smekte spetsar mjuka

kullar

lades vackra i bädd av händer

hans fotskålar hade rört vid henne

fothänder formades kupades runt

vackra pusselbitar

så var hennes upplevelse

trampade ej över

henne

så varsamtmjukt

andas hans

stigar

solskiva månskiva i kopparskiva

är ni drejskivan vilken rör vid

det kokades en soppa av tjära av krossade stenar kanske hennes  spill

det lades en svart täckelse över henne doft av asfalt

bitumen judaicum

genom pyramidens sprickor glimrar ljusen i tusenfalt

hur många gånger har jag vandrat

sett regnvåta stenar

kullerstenar

först nu kan jag se

det är glömdas tårar

det glömmarna ej vet är

deras lyckliga dans i himmelsängen

de ser

s

t

e

n

a

r