Vi har en poesiläsargrupp på den öppna psykiatriska kliniken Ekbacken Henrik och jag
Året är 1986 och gruppen och Henrik hjälper mig successivt att komma ur en lång depression
Den tunna tjejen sitter tyst med nedåtvänd blick
Hon bläddrar sen i bästsäljarantologin "Kärlek och uppror"(En bok för alla) och får fram dikten "Gåvan" och läser med tunn röst:

"Jag ville ge dig en gåva
jag gett till ingen förut
Så ger jag dig min ensamhet
Den varar till livets slut"

Vi blev så berörda! Så talar poesin om det väsentliga mitt i medias och vimlets ordkaskader!
Marknaden och döden och alla enskilda val gör oss så ensamma
Kärleken och kampen för det kollektiva förenar
Och sommaren som driver oss ut ur våra enskilda rum