ja

jag kan endast bedja att jag är

i det inre allt det vackra ni säger mig

må detta vackra stråla ut

genom mina händer

ändå ser jag resultatet av mina vandringar

och jag kan

endast

undra

du säger reslutat

det är inte det resultatet jag skriver

så ser jag icke liv

vore jag en fjäril sitter jag på din hjärtspets

sjunger dig ljussånger ur min värme

var gång du

så viskar

och mina steg skall icke störa dig i dina drömsteg

och jag vet inte varför jag var natt

förs ned under hennes hud

det är så mörkt

jag tillbringar nätterna med att kamma

reda ut hår

det är så mycket trassel

så många kokor

klumpar

rotbarnen gråter lertårar

och hon samlar dem i sitt hjärta

nu

i nuet

Nut

du vackra moder

Isis döttrar dansar runt dig

sitta i ringen runt lägerelden

tvenne halvbågar mynnar ut strömmar in

från dig till dig

i kvinnocirkeln

i kvinnodalen

och en av dem är sörjande

jag vet ej varför jag var natt förs ned

tillbringandes nätterna med att kamma

reda ut hår

det är så mycket trassel

så många kokor

klumpar

rotbarnen gråter lertårar

de gav mig kam av ebenholts

så höga andades träd

ur hjärtkärna gjordes denna kam

och trädet är ett hav av violblommande fjärilsljus

jag borde bli utvilad

är alltmer trött

blir bara

tröttare

och du skall tröttas för att ta emot

se dina utslagna händer

och jag vandrar dagen

fjärilar följde stegen

fjärilar

trollsländor

syrsor

fjärilar vackra

påfågelsöga seende öga i nässelvingad skönhets nässelregnskog

och skogen sjönk in i mitt bröst

fjärilar vackra blåvingad skönhet

så lätt är er vingrörelse

och  i det jag lever med att varje rörelse

det alla vingar är verkande i

rör vid luften

däri ”snurrar” jordpärla runt

Gaia du vackra

dina söner vakar

med ditt hjärtas döttrar

i bördande

helandefingrar

och  i det jag lever med att varje rörelse

det alla vingar är verkande i

rör vid luften

däri ”snurrar” jordpärla runt

så är fenornas verkan

så är vår vandring

det finns löpband och vi är

vackra löpband

med balanserad gång masserar vi

hennes hud med tåbladsströmmar

fjärilar stannar i soldroppsskålar

vibrerande med vingar dricker de solsken

detta sken är  inte   ge sken av

är inte skenande förlopp

det är

sken

sken – sådan kärlek enar nära

i det fjärilen ser ditt sörjande

att du är sorgsen ledsen

ser in i ditt sörjande hjärta

strör fjäril solstoff in

i dina ögon

i din hud

kupar fjäril vingar under dina fötter

lyfter dig ur tyngden

ja

jag kan endast bedja att jag är

i det inre allt det vackra ni säger mig

må detta vackra stråla ut

genom mina händer

vore jag en fjäril sitter jag på din hjärtspets

sjunger dig ljussånger ur min värme

var gång du

så viskar

och mina steg skall icke störa dig i dina drömsteg