Bland höga hav och vågade berg, vilar kuten på isen.

Något tickar obestämt...

På hälen den vandrar i speglande skåror, i morrhåren dropparna blänker.

I utkanten av ett hav, där har den sina sinnen.

En plats full av värmande glas, en morgondagens timma. En sekunds väntan på bättre dar, och en unge i isande dimma.

Med nosen den söker efter simmande mat,
den tickar
och,

den försvinner.

Ensam på ett litet isflak...