Kindbenen, över näsan, läpparna med vecket högst upp. Hennes ansikte är nära hans, hon har näsan bakom hans öra, drar in så mycket luft hon kan i lungorna. Tittar från sidan, hur alla linjer är mjuka över allt det hårda. Hur ögonlocken flimrar lite, när de fina blå ögonen ser bakåt in i huvudet på alla minnen. Hon trycker näsan mot hans kind. Han rör inte en min. Hon biter lite lätt i hans haka, ler när han ler. Han skrattar tysttrött, stryker henne över håret. Hon pussar på hakan där tänderna lämnat små spår. Försöker få märkena att försvinna. Undrar om det finns fjärilsvingar i hans mage eller om det är stora fåglar som flaxar som i henne.